I den här bloggen får du följa mig, Josefine, på äventyret att vara au pair i Nya Zeeland. Allt från lek med barnen till äventyr, tankar och funderingar. Enjoy!
Måndagen skulle egentligen ha bestått av ett litet hopp sådär några tusen meter upp i luften, men när vi på morgonen kollade ut genom fönstret möttes vi av regn och jämngrå himmel. Vi höll tummarna för att vädret skulle vara bättre i Taupo och styrde bilen dit. Ingen lycka men vi hittade ett bra hostel via informationscentret för 20 dollar natten, billigare än så hittar man inte här borta. Taupo är en jättefin stad när solen är framme med vacker utsikt över den enorma sjön men en halvregning dag tappar allting sin charm. Inte mycket att göra mer än att göra det bästa av det och nog hittade vi lite coola ställen allt.
Bara ca 15 min ifrån Taupo ligger Huka Falls som ni ser på bilden. En aning häftigare än Mörrumsån... Dock inte lika cool hängbro. Färgerna kom faktiskt fram ännu bättre när solen gömde sig bakom molnen och vi hade uppehåll!
Den ultimara turistbilden!
Jag fick verkligen blinka en extra gång för att se efter så jag inte hade fått något nytt färgfilter för ögonen eller nåt, för visst är det rätt otroligt att naturen skapar de här färgerna. Lite frestande var det allt att hoppa i hehe.
Det är tyvärr mycket som kostar här borta, oavsett om det är naturupplevelser eller äventyr, men för 6 dollar kunde vi besöka Craters of the Moon. Det var så imponerande att se ångan som välde upp ur jorden och bildade en tät dimma på vissa ställen. Det var som att kliva in i en annan värld och med all den geotermiska aktiviteten som hela tiden skiftade landskapet fick man hela tiden nya vyer.
Nöjda efter att ha vandrat upp till toppen. Lätt som plätt ju efter att ha vandrat i flera timmar undet gårdagen. Senare eftermiddagen spenderades i Taupo och lite fönstershopping,affärerna stängde dock redan vid 4 så det blev tidig tillbakagång till hostelet. Fick lärt mig tyska, ätit äkta tysk måltid och snackat med folk från Tyskland och Frankrike under kvällen. Och med orden kartoffeln, speck und zwiebeln (potatis, bacon och lök) så avslutas den här dagen!
Det var en vecka i oktober, den 6:e till 13:e närmare bestämt som jag med två tjejer, Ilona och Dana (från Tyskland, var annars) tog bilen och gjorde en roadtrip runt på nordön. Låter det bekant? Bara sådär en månad senare är det äntligen dags att ni får se lite mer om vad som hände under den här veckan och alla fantastiska platser vi fick möjlighet att se och upptäcka. Så för att ni inte ska få en chock och ett bildkaos som svämmar över tar vi det lugnt och försiktigt dag för dag och en egen liten adventskalender att öppna (ja jag lyssnar på julmusik och försöker skaffa julstämning haha.. går sådär.) någon dag. Toppen.
På lördag morgon packade vi in oss i bilen och började färden. Dagen bestod mest av massa bilåkande och mathandlande innan vi på kvällen kom fram till det här huset en bit utanför Turangi. Vi hade den oerhöra turen att få låna Danas pojkväns familjs stuga, utan att betala något dessutom. Vilken start va!
Vi startade söndagen någorlunda tidigt, men inte mig emot när vi möttes av strålande sol och klarblå himmel. Tanken var att vi skulle göra "Tongariro Alpine Crossing" där man ser den kända grönturkosa sjön, men det var fortfarande snötäckt och utan guide eller ordentlig utrustning var det inte möjligt. Lite besviken blev jag allt och såg inte alls fram emot dagen lika mycket längre, men det fick jag verkligen äta upp. Vi började en annan vandring som tog ca 6 h. Efter ca en timme kom vi till Taranaki Falls som ni ser på bilden i bakgrunden.
Under vandringens gång mot toppen hade vi det här som utsikt. Man kan verkligen se att det är en vulkan som utgör berget. Vackrare stigar att gå på får man leta länge efter.
En och en halv timme senare kom vi fram till Lower Tama Lake och tog en välförtjänt lunchpaus, oj vad det smakade bra! Snön gjorde faktiskt det hela mycket mer effektfullt som ni kan se.
Vi hade det himla bra!!
Slutligen väntade den sista etappen upp till toppen. Det kändes verkligen såhär brant. Men det var det värt...
Det. Var. Så. Mäktigt. Och. Fantastiskt. Fint.
Vilken känsla det var att komma upp till toppen, till Upper Tama Lake. Belöningen kunde verkligen inte vara bättre och har nog fortfarande inte riktigt fattat att jag faktiskt fick se den underbara utsikten på riktigt.
Bättre profilbild till facebook får man leta länge efter, hehe.
We made it!! Ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för oss :D
Tillbakaturen gick en aning fortare men vi hade inte räknat med att solen skulle smälta bort så mycket snö. Någon timme tidigare var det alls några problem att hoppa på stenarna men nu var det bara att ta av sig skorna och gå genom det iskalla vattnet. Lagom spännande äventyr haha :)
Vädret var perfekt, vandringen var oslagbar och jag hade hittat två riktigt bra reskompisar. Det här skulle bli en bra vecka!
Ytterligare en helg har passerat och trots att jag till och med fick njuta av tre dagars ledighet så sitter jag ändå här nu och blinkar förvirrat över vart helgen tog vägen.
I fredags sken faktiskt solen större delen av dagen. Mötte upp Matilda i stan efter att ha spontant lyckats skypa med mamma och pappa på morgonen (som dessutom var i Mörrum i helgen, åh.. well, kan ju inte klaga - egentligen). Lite fönstershopping för min del då jag har gett mig själv shoppingbud för att spara pengar. Kommer nog inte lyckas så länge dock då sommaren som sagt verkligen är här vissa dagar och jag fortfarande bara har ett par shorts och några linnen. Besökte även en hel julavdelning med julgranar i alla dess färger och julpynt så det svämmade över. Överväldigade av alla julkänslor (? hm..) köpte vi istället jordgubbar och njöt av solskenet. Gick direkt vidare till gymmet och hade en personlig träning som man fick gratis. Pepp på träning igen! Hon utformade ett program till mig som jag dessutom kan utveckla och nya övningar jag aldrig har provat. Miljövänlig eller snål, välj själva, så sprang jag hela vägen hem med ryggsäcken på ryggen. På kvällen mötte jag upp Linn och Cosi för middag i stan och massa snack tills restaurangen stängde haha, treeevligt :)
Jag sa ju att jag var pepp på träning igen så lördagen spenderades på gymmet då regnet öste ner och även lite planerande av sydön. På kvällen tog jag bilen tlll Cosi och lagade tacos och kladdkaka med massa andra au pairer och lyssnade på alla klassiker från 90-talet, oj vilka minnen!
Söndagen skulle egentligen ha gått i utflyktens tecken men vädret fortsatte vara grått så blev istället shopping på mallet (fortfarande shoppingförbud för egen del men julklappar räknas inte!) och flera timmars fika tills stället stängde, härligt :) På kvällen kom Linn hit för Avatar och popcorn och en gnutta skitsnack också haha (eller tjöta som de säger uppe i Göteborg), bra avslut på helgen!
Imorgon är det Olivers födelsedag, klockan närmar sig elva, kanske dags att skriva födelsedagskortet.. You gotta love planering. Natti!
Restankar och framtidstankar. Det är nog de största i-landsproblemen jag har för tillfället. Problem som egentligen är de bästa man kan ha men som ändå blir stressande då man inte har något värre att oroa sig för *ta i trä*. Vad är det då jag funderar över?
I januari ska jag ha två veckors ledigt och åka ner till Sydön och försöka uppleva en hel ö så gott det går på två veckor. Från början var det tänkt att jag skulle hänga på Fanny och hennes kompis och resa sista veckan i januari och sista i februari. Det var dock innan jag fick höra om "the Sevens" som de firar här varje år i början av februari, det här året den 1-2. Det är en rugbyturnering och världens största maskeradfestival som min värdpappa har fått två biljetter till och som jag får! Vilket jag såklart bara inte kan missa. Det är det nu problemet kommer. Alltså hade det fortfarande varit kul att resa med dem men i så fall går det bara en knapp vecka och då måste jag försöka möta upp de på vägen eller nåt och göra deras resa baklänges, vilket inte görs lättare av att det kommer dröja innan de vet hur färden ser ut. Matilda är också sugen på att resa dit, men har egentligen bara en vecka och orkar inte heller riktigt ta tag i det. Lika lite som jag... Hade kanske kunnat resa själv men känns inte jättekul. Jag menar jag har inga problem att bo själv och själva resandet, men alla upplevelser hade varit kul att uppleva och dela med någon man känner. Hade kunnat fråga någon i au pair gruppen om de är lediga då (som förra resan) men så försöker jag samtidigt vänta ut vad de bestämmer sig för. Sedan kommer ju såklart den där lilla biten om vad man ska hinna med under de här två veckorna. Vad ska man prioritera, vad finns egentligen över huvud taget att göra, vad behöver man boka i förväg eftersom det är högsäsong och sommar, ska man resa med bil eller buss (vilket i högsta grad beror på med vem jag reser med och hur länge med dem) och ja, allmänt läsa in sig på sydön, vilket det inte riktigt finns tid till för tillfället.
Nästa tankeverksamhet har att göra med hemresan i maj. Min flygbiljett tar mig genom Australien och då tänkte jag att jag måste besöka landet när jag ändå befinner mig här borta. Hade inte riktigt väntat mig dock att det skulle kosta mig 2500 kr extra att stanna över några natter. I alla fall, det känns det ändå värt som så det ska jag göra. Matilda och jag ska försöka göra ca en vecka i Sydney men sen är frågan om jag ska passa på att besöka något annat ställe när jag ändå är där. Jag kan välja att åka hem från Sydney, Melbourne eller Brisbane. Melbourne går bort då det är likt Sydney och hade varit kul att se något annat. Värdföräldrarna och morföräldrarna rekommenderade att åka upp längs stora barriärrevet och områdena runt omkring. Dock ligger det upp i nordöstra hörnet, Sydney ligger i sydöstra hörnet och Brisbane mitt i mellan ungefär i öst. Det betyder väldigt mycket resande om jag ska åka från Sydnet upp dit och sen ta mig ner till Brisbane igen, men är det värt det ändå? Eller ska jag bara ta mig till Brisbane som kanske är fint nog bara för att uppleva något annat och hur länge i så fall? Eller ska jag nöja med med Sydney då jag har all packning med mig, måste resa resterande på egen hand och det kommer gå åt fruktansvärt mycket mer pengar? Flygbiljetten hem måste bokas snart...
Oj, här fick ni verkligen alla tankar på en och samma gång rätt upp och ner, precis som att jag har dragit ut en tanketråd och lagt ner den i en skål som i Harry Potter (hej nörd!). Råd och förslag (eller andra möjligheter) är alltid välkomnande hehe :D
Fredagkväll och jag ska ta mig upp i stan för att möta upp Linn och Cosi. Tankarna åt sidan just nu, de kommer väl lagom när jag ska sova igen... Hejdå tankar!
Onsdagkväll och jag kan nöjt luta mig tillbaka efter en joggingrunda i kvällssolen.
Vädret här pendlar verkligen upp och ner, i måndags gick jag runt i tjocktröja och jacka, idag i linne och alldeles för varm i jeans. Det finns två ordspråk här borta som lyder "väntar du tillräckligt länge kommer du få det vädret du vill ha" och "bli inte förvånad om du upplever årets fyra årstider på samma dag". Kunde verkligen inte ha sagt det bättre själv, i väskan finns nu alltid både solglasögon och paraply (även fast paraplyet nog är rätt meningslöst då det även finns en anledning till varför det heter windy Wellington.
Nog pratat vädret, jag ska ju försöka att inte vara alltför svensk här borta.
Dagarna har verkligen pendlat med mer än vädret (bra där Josse, fortsatte direkt att referera till vädret, du är svensk ut i fingerspetsarna va?) (och nu borde jag nog även bli rätt för mig själv när jag pratar med mig själv - "Förut var jag schizofren men nu mår vi bra") (okej, babbel babbel, vidare till poängen), men som tur var även där gått på rätt håll. Måndagen var bara jobbig. Pojkarna var riktiga bråkiga och busiga, vet inte hur många gånger jag satte dem i time-out, mat, tvätt och badning skulle fixas och det bara märktes att det var måndag och jag inte gillade att jobba nästan 12 timmar.
Idag har de däremot var riktiga änglar, för att vara dem i alla fall haha.
Vi åt lunch vid stranden och njöt av solen.
Hade väldigt kul på lekplatsen!
Mina små monkeys :)
Sedan kom ögonblicket vi hade planerat för och väntat på... Prins Charles och Camilla besökte Wellington och gick runt längs hamnen. Inte för att jag kan ett dugg om rojaliteter och kungar hit och dit men ändå coolt. Lite komiskt att man ser kändis från England i Nya Zeeland istället. Pojkarna var verkligen jätteduktiga. Höll handen, gick på toa utan problem och väntade förhållandevis bra under lång tid innan prinsen kom förbi. Det firades med glass på Mc Donalds.
Sen var det bara att slänga sig in i bilen och köra hem för att möta Sarah, programme managern. Ni kanske kommer ihåg att jag varje månad måste skriva learningstories för Elliot och Leo om ett "wow-moment" där de har lärt sig något, utvecklats osv. Lika svårt varenda gång (och inte särskilt roligt haha) men lärorikt. Dock var det väldigt kul när Sarah berättade att hon tyckte de var helt fantastiska och ville dela med sig av dem till resten av Au Pair teamet, confidentboost oh yes!
Snabbt fixa en paj, bada pojkarna och äta och så som sagt en joggingrunda på det.
Har jag nämnt att jag verkligen har kommit in i rutinerna nu och kan kalla det här vardag?
Har faktiskt bara en dag kvar (lång en då Jake är iväg en vecka och det behövs extrahjälp) innan jag tar tre dagars ledigt. Härligt härligt!
Tänk vad lite solsken kan göra, livet blir plötsligt en aning mer positivt och enklare :)
Ungefär så kan man beskriva Coldplay-konserten i lördags.
Det var verkligen den häftigaste konserten jag någonsin har varit på!
Jag var alltså där med min värdmamma som hade bokat två biljetter otroligt spontant och förtidig julklapp (+ extrajobb).
Vid ingången fick alla "tygarmband" i olika färger som man skulle ta på sig då det stod på stora skärmar att de skulle användas i showen. Spännande...
Vi hade sittplatser (heter det så haha på svenska?) och såklart hade det på ett sätt varit kul att stå i mitten längst fram men det var riktigt bra platser, långt fram högre upp som gjorde att man såg allting och kunde blicka ut över publikhavet. 47000 personer hade samlats för kvällen.
Som uppvärmning spelade The Pierces och The Temper Trap, kände faktiskt igen någon låt från varje band.
Sedan släcktes stadion ner. Spänningen låg i luften. Musiken började pumpa ur högtalarna. Strålkastarna riktades mot scenen. Våra armband började lysa i takt med musiken. Och där sprang de ut på scenen och kvällen var igång på riktigt!
En skön mix med gamla och nya låtar och favoriterna Fix You och Paradise. Jag var verkligen i paradiset. I mittenpartiet när de hade spelat Paradise sprang de ut igen och stadion släcktes ner. Fem minuter senare dök de plötsligt upp mitt uppe i publikhavet på en liten scen och spelade några låtar innan de sprang tillbaka igen, skön kontrast. Väldigt bra kväll var det och jag är så glad att jag fick uppleva det, tack!
En bild säger inte tillräckligt, men det säger så bra som möjligt!
Havet av de upplysta armbanden i början av konserten, sååå coolt!
Inte så bra bild men de sprutade konfetti i mängder under en låt :)
Klockan är halv fem en lördag eftermiddag. Solen skiner, Auckland visar sig från sin bästa sida och snart ska jag gå på mitt livs konsery och se Coldplay! Igårkväll tog Melanie och jag flyget upp till Auckland och bor hos hennes föräldrar. Skulle egentligen ha åkt in till stan idag men slutade med att jag tog tillfället i akt och njöt av ett lugnt och fridfullt hus istället. En bok i handen, musik i öronen och en solstol på gräsmattan, det satt rätt fint det. Välbehövlig återhämtningsdag. Nu taggar jag sönder och hoppas på en hejdundrande kväll! Tänk så fin värdfamilj jag har som bjuder mig på det här. Att hennes föräldrar dessutom är hur goa som helst gör ju inte saken sämre. Imorgon hoppas jag på att kunna möta upp Fanny i stan och drömma sig bort till Fiji innan vi tar flyget hem kl 22 igen. Det här är och ska bli en bra bättre bäst helg.
Idag hittade jag ett fint vykort i brevlådan. Ett vykort från Kina. Det ni! Det var från min kära moster som har besökt den världsdelen jag vill besöka härnäst. Tack tack tack! Kan säga att jag blev rätt paff när jag fann kortet, inte tänkte jag att jag skulle få vykort här borta, himla kul överraskning :)
När vi ändå är inne på att skicka hälsningar till släkten måste jag passa på att gratulera kusinen min (och mannen såklart) som igår blev föräldrar till världens sötaste pojke, stort grattis!! Det ska bli så kul att följa er och förhoppningsvis vet ni var ni kan vända er när ni behöver barnvakt sen ;)
I måndagskväll var det Guy Fawkes dag, den 5 november som firades med storslagna fyrverkerier i Wellington. Vädret var så höstlikt och kallt det bara kan bli och picnic var inte att tänka på, men lyckades ändå möta upp ett härligt gäng tjejer och se på det magnifika skådespelet. "Remember remember, the 5th of November..." är en ramsa som vi lära oss av Natalie, enkelt att komma ihåg. Det var bara champagnen som fattades, annars kändes det precis som nyårsafton! Men vem vet, kanske det här var min nyår, på den riktiga dagen sitter jag förhoppningsvis i en solstol och dricker drinkar ur kokosnötter..!
Tänk, nu sitter vi här igen, söndagkväll och så var även den här helgen förbi.
Har varit en skön helg och har kunnat ta igen lite sömn vilket har varit gullvärt.
I fredags blev det en spontan kväll där vi åkte med bil till olika platser, bara vad vi kände för. Stannade till vid en strand, åkte upp till en vandringsled och även till Mount Victoria lookout där man ser ut över Wellington. En kall men rolig kväll!
I lördags bjöd vi på riktigt höstväder med blåst och regn. Körde till Matilda för skitsnack och planering av resor framöver. Hoppas kunna skriva ett inlägg snart där ni får veta lite vad för tankar som snurrar i huvudet för tillfället, många i-landsproblem som ger ångest... I alla fall, på kvällen mötte jag upp Robin och Therese och gick på Potted Potter. Var en show med två personer som gjorde stand-up genom att berätta alla 7 Harry Potter böcker på 70 min. Fy vad jag skrattade, de gjorde det riktigt bra :D Kul spenderade pengar, kulturell Josefine!
Idag hade jag en lugn och skön söndag. Sovmorgon, joggingrunda och sen kommer Matilda hit där vi åt sushi, bakade kladdkaka och kollade på A Walk to Remember, har saknat sådana söndagar :)
Nu väntar en tuff jobbvecka men förhoppningsvis lite kul grejer som händer på kvällarna och framför allt - nästa helg väntar Coldplay! Så jag klagar inte hehe :) Nu väntar skypedejter a la en vanlig söndag här borta!
Tänk att vi redan är inne i november månad, vad tiden går fort! Det känns rätt konstigt när juldekorationen börjar komma upp i butikerna, julkorten och julklappspapperna står längst fram och snart väl även bara en tidsfråga innan julmusiken börjar spelas ur varje högtalatre, när vi går mot ljusare tider för var dag och solkrämen med 30+ börjar vara för lite. Men klagar gör jag absolut inte! Även fast den där julkänslan nog kommer bli lite svår att hitta...
Ikväll ska jag ta mig ut i ett blåsigt (var nära på att skriva vindigt men insåg som tur var svengelskan i rätt tid) Wellington och åka upp till stan. Imorgon väntar förhoppningsvis lite planerande av resor och på kvällen ska jag gå på Potted Potter show. Det enda jag vet är att de har gjort en show av alla sju Harry Potter böckerna, men nörd som man är, är det tillräckligt för att göra mig intresserad. Lite dyrare men hoppas det blir värt det :) Annars ska jag försöka ta igen lite sömn också, får väl se hur bra det går med ungarna som börjar skrika vid sju på morgonen hm... En lugn söndagmorgon och en middag där man kan sitta kvar och prata någon minut i lugn och ro hade ju inte varit helt fel haha.
Dags att röra på sig! Ha en fin helg hörni! Och just det, nu skiljer det ju 12 timmar mellan oss, just so you know!
De två senaste dagarna har jag gått runt i short och linne och smörjt in mig med solkräm. Haft ledigt halva tisdagen som spenderades i stan med Ilona i hamnen och sedan "jobbade" jag och tog killarna till stranden. Då är det tufft att va au pair haha!
Sol värme och halloween. Kombon känns ju inte slående men pumpan är utskuren, barnen har gått treak or treat och de svart och orangea ballongerna är uppsatta, så får väl helt enkelt säga, happy halloween på er!
Nu blir det spontanbio med Amanda då Jake fick gratisbiljetter till Alex Cross.
Fredagkvällen bestod av tacos (äkta svensk fredag!), choklad, lite mer choklad och massa tjejsnack hos Therese med Matilda, Cosi och Linn. Skön fredag. Gps:en vill dock inte laddas längre men jag lyckades hitta rätt till slut och gav mig själv en klapp på axeln.
I lördags var vi på au pair outing och tog färjan till Somes Island som ligger ca 20 ifrån hamnen. En ö som mest består av fåglar och djur och där man måste vara noga med att inte dra dit råttor (ja, vi fick kolla igenom väskorna haha) och kolla så skorna var rena undertill. Ön har tidigare fungerat som karantän för både djur och människor (tyskar) men lyckligtvis är det bara tomma lokaler nu. Satan i gatan vad det blåste under tiden, zombie-hår lagom till halloween.
Utsikten gick det dock inte att klaga på :)
Och såhär glad kan man va när...
... det är dags för fikapaus, mat är ju trots allt det bästa som finns!
Det tar endast någon timme att gå runt hela ön, men det var fint.
Dana och jag trotsade blåsten och stod stadigt (?) på övre däck på vägen hem. Flashbacks från när Anton och var små och alltid skulle stå i mitten av bussen och balansera som surfare haha :)
På kvällen var jag barnvakt någon timme och fick sällskap av Matilda. På kvällen blev det en sjukt rolig och sen utgång! Slutade tråkigt nog med att Linn fick mobilen stulen...
På söndagen mötte jag upp Ilona och senare Dana (mina två roadtrip-kompanjoner) och vandrade runt i stan och kikade i små roliga butiker. På kvällen tog jag bilen till Linn som fyllde år och bjöds på supergod pizza och tårta.
Idag på eftermiddagen mötte jag upp Amanda och hennes lilla kille Sam på Botanic Garden. Så skönt att inte vara ensam med pojkarna hela eftermiddagen utan få snacka svenska och träffa folk som kan föra en konversation haha. Vi stod som bäst och kollade på ett vattenfall som rann ut i en damm, pojkarna uppe på en sten nära kanten, när Leo plötsligt hoppar i. Hoppar i. Med vilje. Chocken som slår emot en är inte nådig och när jag ser hans skräckslagna ansikte för att han inte bottnar (eller kan simma förstås) är det inte mycket annat att göra än att hoppa efter honom, fullt påklädd. Som tur är var det inte djupare än att det gick upp till låren, annars hade det varit bye bye till mobil och kamera. En genomdränkt Leo och en halvblöt Josefine. Extrabyxor och strumpor finns alltid till hands (toaletträning, hej hej) och som tur var hade Amanda en extratröja vi kunde låna. Så eftermiddagen bestod av klitch klatch från min sida med blöta skor och byxor och såhär såg hopparen ut..
Simningen var avklarad och jag hade lyckats klä på alla pojkar (och mig själv, jajamensan) utan större problem och det enda som fattades var att packa ner allt i väskan. I duschen står schampooflaskan och i samma sekund som jag greppar tag i den kommer jag på att duschen går på av sig själv när man kommer för nära. Plasch. Håret som hade torkat någorlunda blev genast blött igen och t-shirten likaså...
Känns ju bara att jag råkade posta det här inlägget på min förra blogg haha, men här kommer det på rätt blogg i alla fall!
Om någon timme tar jag helg, ska bli riktigt skönt. Idag har jag hunnit med att baka minichokladmuffins (ett ord för hänga gubbe kanske?) med pojkarna, varit på musicgroup, hämtat Oli från skolan och snart vi alla iväg och simma. Duktig au pair, hej hej. Ignorera att jag har satt dem framför tv:n en halvtimme nu för lite quiet time...
Ikväll ska jag hem till Therese med Matilda, Linn och Cosi och laga tacos och spela spel, perfekt på en fredag.
Imorgon väntar au pair outing där vi ska ut till en ön och äta picnic, på kvällen ska jag passa barnen och senare om jag orkar och hinner dra ut.
Söndagen ska det definitivs hinnas med träning och sen får vi se vad dagen har att bjuda på.
Nä, tvätten ska vikas, leksaker ska plockas undan och mellanmål ska göras innan vi sätter oss i bilen om 45 min. Så underhållande liv har jag för tillfället ;)
Idag är det den 24:e oktober. Idag är det exakt två månader sedan jag satte min fot på Wellingtons flygplats och senare i huset i Island Bay. Idag är det exakt två månader kvar till julafton. Idag är helt enkelt ett väldigt viktigt datum.
Överlag har tiden gått väldigt snabbt här borta och jag är så glad att jag tog steget och kom hit. Au pair yrket är inte alltid en dans på rosor och lika mycket en vardag som hemma, men en annorlunda vardag som är fantastisk att få uppleva. (Ska dock tilläggas att några timmars frihet på förmiddagen inte hade suttit fel, var väldigt missmodigt att gå tillbaka till gamla schemat idag med pojkarna hela dagen) (Lång parentes där ja) Addera lite sommarvärme, resor och magnifik natur på det så blir det definitivt ett par plus i kanten och kanske även en liten guldstjärna.
När vi var och åkte skidor för några veckor sedan fick jag höra uttrycket YOLO för första gången av Jake. You. Only. Live. Once. Det ska jag försöka ha med mig i tankarna här borta. Fallskärmshoppningen var en sådan tanke. Vi får se vad nästa stora tanke blir, eller lilla. YOLO på er!
Okej så dagen började väldigt bra. Solen sken, jag skjussade pojkarna till skolan och körde direkt till gymmet för att jobba bort alla pannkakor sedan helgen. Saknar verkligen Friskis med alla pass, så tråkigt att träna på egen hand, men man får taga vad man haver. Gjorde en rejäl storhandling när jag kom hem och sen var det dags att hämta upp busungarna igen. Hemma möts jag av ett gällt skrik från Melanie och ser en babyråtta ila förbi över golvet in i hörnan. Det var tredje råttan sedan i lördags!! (Första för mig dock...) De har haft problem för något år sedan med råttor men då kom Anticimex och löste det och även katten Lola hjäkpte till på traven. Nu kollar hon dock bara på det lilla djuret, värdelös katt ju som bara myser... Så nu kommer jag nog inte till himlen längre efter att med gemensamma krafter ha dödat den lille. Usch vad äckligt det var... Råttgift är utlagt nu i alla fall men det kan ta upp till en månad så vi får väl se hur det slutar...
När vi sedan hämtade upp Oliver från skolan får vi veta att pojkarna inte får gå kvar, de har blivit kickade. De ska egentligen börja när de är tre (efter årsskiftet) men blev erbjudna plats tidigare så de kunde gå i samma klass som Oliver. Dock är de tydligen för omogna och har för många olyckor... Tillbaka till långa heldagar med andra ord. Det har varit så skönt att ha några timmar mitt på dagen att bara fixa hemma, hinna träna, skypa och träffa kompisar som jag inte orkar på kvällarna efter långa dagar. För tillfället är det nu tillbaka till jobb mellaan 8-17.30, sedan middag och städa upp efter och plötsligt är kl 19. Vilket väl betyder att jag ska palla mig iväg till gymmet eller vara social, har ju inte gått så bra hittills.
Så ja, för tillfället är det rätt splittrade tankar. Har mycket att se fram emot, framför allt Coldplay och resorna i jul, men vardagen känns plötsligt rätt tung igen, med start imorgon. Inte så mycket att göra åt men helt klart en tråkig vändning. Som dessutom gör att alla ni där hemma känns lite för långt borta. Tacka gudarna för skype, hallelujah hallelujah!
