I den här bloggen får du följa mig, Josefine, på äventyret att vara au pair i Nya Zeeland. Allt från lek med barnen till äventyr, tankar och funderingar. Enjoy!
Nu i helgen har jag fått finbesök här i Wellington hela vägen från Auckland i form av en blond tjej som är ressällskap till Fiji, även kallad Fanny. Så i helgen blir det att se så mycket som möjligt av huvudstaden och bara snacka om allt och inget. Vädret ser ut att vara på vår sida idag (om än blåsigt och svalare) men imorgon väntar regn så det gäller att göra det mesta av dagen idag! Än så länge ligger båda i sängen haha...
Tänkte att ni kunde på en liten update på vad som mer har hänt i veckan!
Vi matade ankor i Botanic Garden!
Vi tog bussen upp till stan för att det var kaos i samband med premiären, men det var ett äventyr i sig och glada pojkar!
Vi besökte jultomten och fick klubbor!
Vi spenderade en förmiddag på stranden och Elliot hittade ett par coola solglasögon :D
I torsdagskväll fick jag förmånen att följa med Sofie ut på en båttur som hon hade fått i julkapp. Vi åkte runt i två timmar och stannde för att äta bbq, härlig kväll!
Nu klagar Fanny på att jag borde göra mig i ordning, hm, hon kanske har en poäng..
Det finns helt klart några fördelar med att bo i huvudstaden även om det mest händer i Auckland. Ett sådant tillfälle är när det kommer till nya releaser, i det här fallet The Hobbit. Kanske inte något för mig egentligen då jag inte ens har sett Sagan om Ringen filmerna och därmed inte har koll på vem som är med haha, men klart att jag var där, jag menar premiär med massa kändisar, det kan man ju bara inte missa!
Röda mattan var utrullad, vädret var det bästa man kunde tänka sig (får man ens klaga på att det var varmt?!) och stämningen var på topp. Låång väntan i över två timmar och då var vi där definitivt inte först... Verkade som att alla au pairer hade fått sluta tidigare pga det här, verkar som att inte heller värdföräldrarna tycker att vi skulle missa det här. Sedan anlände äntligen "the stars" och vi fick bland annat se Peter Jackson (regissören) och Elijah Wood (Frodo Baggins). Var riktigt häftigt att vara med om även om det mest önskvärda hade varit en Harry Potter premiär istället...
Efteråt gick vi in om affären, handlade lite mat och satte oss i parken bredvid och hade picnic medan vi kollade på intervjuerna på storbildsskärm.
Varför kan inte alla onsdagar se ut såhär?!
Den som väntar på något gott..
Kändisarna och ett glatt gäng efteråt!
Lis lyckades riktigt bra! Notera pilen vid planet som pekar ut vem av personerna han är haha..
Kom hem efter en kväll ute på båttur som var riktigt härligt (men kallt!) och kröp upp i sängen för att läsa ikapp dagens nöjen på facebook och bloggar. Hör ett barn börja skrika och går ut för att titta till ungen när jag hör ett litet piiip och Melanie som ropar "det är en råtta!!".
De har haft problem med råttor för ett drygt år sedan och skaffade då en katt, Lola är namnet, och råttgift och lyckades få bort dem. För någon vecka sedan började problemen igen och Melanie och jag dödade tre råttor under en helg, jag var som tur var bara med på den sista där vi tog en glasflaska och bängde, uueee, rysningar i hela kroppen.
Ikväll var det så dags igen! Vi låste in den i ett hörn och försökte få Lola att ta den men värdelösare katt får man ju leta efter... Suck.
Leker lite med den möjligtvis men kollar mest dumt på oss. Så med varsin plastbunke försökte vi omringa den i hörnet och när den sprang ut lyckades jag precis fånga den. Jake har haft turen att inte vara hemma innan och då han nu skulle komma hem 15 minuter senare tyckte vi allt att det var hans tur. En tung läkarbok (äntligen användbar till något!) som vi la ovanpå och sen väntade vi med glädje (?) på räddaren.
Lovar att inte säga för mycket men drunkning blev kvällens lösning och sen kunde vi pusta ut.
Vilket torsdagsäventyr haha! Jag upplever verkligen nya saker varje dag här borta, vissa erfarenheter hade man kanske dock kunnat vara utan hm...
Dags att sätta sig i bilen igen och köra vidare mot nya äventyr, den här gången Waitamo och black water rafting. Killen på hostelet hjälper oss att få rum för 25 dollar natten jämfört med 30 dollar på övriga ställen, det tackade vi för. Runt lunchtid anlände vi till ett litet "minihostel" ute på landet med några få rum, kök och vardagsrum, skönt som omväxling. Nu var det dags för lite spänning i vardagen igen!
Det fanns många olika företag, prisklasser och innehåll att välja mellan och vi valde ett mittenalternativ som blev lite billigare om man bokade 12 timmar innan. Vi hade turen att få privattur då ingen annan gjorde turen samtidigt. På med våtdräkter, stövlar och hjälm och sen var vi taggade som ni ser på att börja utforska underjorden. Bara 500 m från där vi står gick vi faktiskt någon timme senare i grottorna, men det var svårt att inse när man ser det här landskapet.
Vi klättrade ner för en smal stege genom en trång ingång och plötsligt var det bäckmörkt. Nästan. Ett blått skimmer lyste i taket som pyttesmå stjärnor. Kan ni gissa vad det var? Lysmaskar, som lyser starkare ju äldre de är. Som lite extra fakta kan ni få veta att det är deras bajs som lyser, intressant va ;)
Vi vadade genom det iskalla vattnet, tittade förundrat upp i taket, klättrade över stenar och klippor, simmade vissa sträckor med en aning rädsla för att bli biten av ålar och flöt på stora tuber (som jättebildäck typ som de har på tosselilla) och bara njöt. Allt som allt tog det 4 timmar, men vi var nog där nere i ca 2 timmar.
Det var verkligen en annorlunda upplevelse som jag fortfarande är fascinerad av. Det enda jag hade önskat var att det skulle vara lite mer adrenalin, t ex fira sig ner i rep, klättring eller mer forsar, men det är väl svårt att uppnå samma känsla som efter fallskärmshoppningen...
På kvällen drog vi på oss myskläderna, kröp upp i soffan med varsin tekopp och hade flmkväll innan vi somnade tidigt efter dagens upplevelser.
Och för er som undrar om bilderna... Det enda jag har gjort är att ha en färggrannare inställning på kameran med klarare färger och sen lägga på lite kontraster i datorn, det är allt, annars är det all natural ;)
Måndag igen och vi går in i sista veckan i november. Nu har jag varit här i drygt 3 månader och därmed gjort en tredjedel av tiden, det ni! Det är då man börjar inse att tiden verkligen flyger iväg här borta, oavsett hur långa och jobbiga vissa dagar kan vara. Jag säger det igen, fy vad jag är glad att jag åkte, det är så värt det!!
Veckan har bjudit på extremt mycket jobb då Jake var borta tre dagar. Dessutom blev Melanie sjuk på tisdagkväll så gick upp mitt i natten för att Leo skrek och insåg ju då även att jag var tvungen att ta lasset på onsdagen. I vanliga fall vaknar barnen kring sju men då valde de såklart att vakna halv sju. Tjena ja. Så klä på barnen, äta frukost, göra lunchlådor, skjussa till skolan, hänga tvätt, förbereda mat, plocka ut diskmaskin, åka till stranden, vika tvätt, laga mat, äta, hjälpa till att lägga barnen, barnvakt då hon ändå sticker iväg sen. Puh. Fler sådana dagar och jag dör haha (och blir lite för irriterad på familjen). De är jättegoa, men det finns negativa sidor med alla, jag har hittat deras, mer vill jag inte skriva...
Annars var helgen sjukt härlig med tre dagar ledighet! Kör massa bilder så ni får se vad vi har hittat på under veckan :D
Hade playdate med Amandas kids men plötsligt försvann dem och vi hittade de här istället!
Fina pojkar i sina nya pyjamaser efter bad, trippeltrubbel :)
På tisdagen fyllde Oliver 6 och det har bokstavligt talat firats hela veckan haha :) I samma veva tappade han sin första tand också, stora pojken!
Den långa onsdagen bjöd åtminstone på några riktigt härliga timmar på stranden, inte ens särskilt blåsigt, då är man lyckligt lottad här. Man märker dock skillnad på vilka ungar vi tar hand om, de andra kunde lugnt sitta ner större delen, jag tog 5 minuter sen var det upp och springa hämta någon av pojkarna, myrorna i brallorna minst sagt.
Uppfostrar dem i rätt anda :D
Säg hej till kameran, hm...
Vi avslutade med god glass (4 kr på McDonalds woop woop) utmed hamnen, då har man nöjda barn!
På torsdagens playgroup med au pairerna skrev vi brev till jultomten på nordpolen. Vad önskar ni er från jultomten frågade jag? Presenter, svarade de och sken upp. Till slut fick jag fram dinosaurer också, så önskelistan bestod av dinosaurer, dinosaurer och dinosaurer...
Ska bli intressant att se vad vi får för svar!
I fredags när jag var ledig var det egentligen tänkt att Hanna och jag skulle surfa men när vi kom dit möttes vi av ett spegelblankt hav då vinden blåste åt helt fel håll. Har vi tagit oss så långt och har badkläder på var det ju lika bra att pröva på och bada ochfem minuter senare sprang vi ut. Ca 15 grader, men inte lika kallt som jag trodde. Folk kollade dock på oss som vi var idioter haha och frågade var vi var ifrån, crazy svenskar...
Därefter tog jag bilen till Matilda och vi gick till Wilton Bush och upp upp upp för att se den här utsikten, så värt det. De här skorna förresten (vänster) har jag fått så galet mycket komplimanger för, flest någonsin haha, det kallar jag bra investering! Lever dessutom i skorna här borta...
Det bästa med att vi bor utmed kusten är att man lätt kan köpa med sig lite picnic på kvällen, möta upp någon trevlig vän och kolla på solnedgången, bra avslut på en ledig dag.
Senare lördag mötte jag upp några tjejer i stan och på kvällen tog Therese och jag bilen till Linn med två till, lagade mat och förfestade innan vi drog ut på kvällen. Trots bara tre timmars sömn mådde jag bra då jag körde, ska nog börja göra det oftare haha, kul utekväll trots vääldigt mycket folk. Kommer sakna utelivet här borta, så enkelt att bara gå vart man vill och vi skippar att köa också ;)
På onsdag är det röda mattan premiär för The Hobbit vilket märks i stan. Vi skulle egentligen ha paddlat kajak på söndagen men när vi kom dit fick vi reda på att det blåste för mycket (no surprise windy Wellington) så blev några lata timmar i stan istället med glass och ett besök till The Hobbit Market.
Som en kul grej i stan nu visar de Sagan om Ringen triologin på storbildsskärm, en film per kväll med start på söndagen. Var dock tvungen att ge upp efter halva filmen då jag frös som bara den, då jag oplanerat hade stannat kvar i stan hela dagen utan några extra kläder. Så nu är jag väl tvungen att försöka ta mig igenom filmerna på egen hand här borta haha...
Nu ska jag upp i stan för att försöka fixa min mobil som jag blir mer och mer irriterad för var dag på, kan inte skicka sms till folk längre, mer än Melanie då såklart när jag prövade. Wish me luck!
Oj oj, Rotorua som är en av de kändaste platserna i landet måste ju ha massvis att erbjuda, vilken tur att vi har två nätter här! Eller nåt... Vi ska nog definiera om det där. Rotorua har mycket att erbjuda om man har pengar men inte fullt så stort utbud om man är backpacker eller vill se gratis naturupplevelser. Så två nätter var definitivt tillräckligt, men vi hittade några fina platser ändå!
Ca en halvtimme utanför ligger The Redwoods, Whakarewarewa Forest. Frisk luft att andas in och stora, magnifika rödaktiga träd. Vilka skogsmullar va?! Man skulle nästan kunna tro att den här bilden är photoshopad så små som vi ser ut.. Kände sig lite som flickan i rödluvan som trippade omkring i den stora skogen.
Vårt fina lilla gang.
Mellan alla träd hittade vi den här platsen och plötsligt befann vi oss i en helt annan värld. Lite för slimeigt (?) för att bada dock...
Under gårdagen hade vi försökt få fram om det fanns något ställe med varma och kalla källor som man kunde bada i gratis. Ingen lycka.. Efter mycket om och men på morgonen dock fick vi fram av killen på hostellet att det fanns någon plats en bit bort, två olika rättare sagt. Vi var inte sena att försöka utforska och oj vad härligt det var. En naturlig bubbelpool med hett vatten, vattenfall och solen som skymtade fram bakom molnen och bildade en glittrande oas, det är livet. Det andra stället innehöll en varm och en kall flod som möttes och man kunde verkligen gränsen mellan vattenströmmarna. Vi hade inte så mycket mer planerat förrän till kvällen så det blev några timmars slappande och minst sagt russinaktiga fingrar och tår.
Det bästa med ta sig runt med bil är att man kan stanna var och när man vill och göra de där spontana stoppen på vägen så fort man ser något intressant. Sagt och gjort, "Rainbow Mountain" lät ju häftigt så varför inte stanna till på vägen hem och se vad det var för något. En liten promenix på 15 minuter och så såg vi den här sjön med det mest turkosa vattnet jag någonsin sett. Hade vi haft mer tid hade vi nog gått ner till stranden (och kanske tagit ytterligare ett dopp...) men nu blev det här tillräckligt bra.
På kvällen valde vi att lyxa till det och göra något kulturellt. Vi åkte till ett Maori Village, där vi fick veta mer om hur maorifolket (ursprungsbefolkningen i NZ) har levt/lever, deras danser och sånger, olika lekar och mat. Väldigt turistigt tyvärr men ändå kul att göra något helt annat och få en inblick hur deras liv var förr och få en bättre blick över Nya Zeeland. Här tar Dana och jag tillfället i akt pröva på en av alla lekar där man skulle springa mellan pinnarna, en fot mellan varje, så fort man kunde och jaga varandra.
Såhär gjorde de hela tiden och jag skulle ju såklart inte vara sämre. Tror inte riktigt jag lyckas få till den där skrämmande blicken dock med tungan ute samtidigt, hm...
De här lätta bollarna eller vad man ska säga snurrade man runt i olika rörelser osv, även det var jag ju tvungen att pröva på ;)
Avslutningen bestod av buffé inspirerat med traditionell maori mat. Hangi kallas det och är kött som ni ser i korgen på bilden som har legat nere under jorden flera timmar och ångats (föregående slowcooker/tryckkokare haha) och så kan man ha potatis, kumara (sötpotatis som är typiskt för NZ) och andra rotfrukter och så täcker man det med t ex en säck som på bilden. Speciell rökig smak på köttet men rätt gott och beroende på vilken kumara man har (lila är att rekommendera) så är det supergott.
Planen var att gå ut och se vad nattlivet i Rotorua hade att erbjuda efteråt, det är ju trots allt en turiststad! Ja, det gick väl sådär med den saken... Vi hittade en bar där några medelåldersmän satt och ja, that's about it. Party party med andra ord... Vilken tur att vi bor i Wellington i vanliga fall!
För säkerhetsskull hade vi bokat in oss att hoppa fallskärm idag istället, men det var inte med några större förhoppningar som vi kikade ut genom gardinen på morgonen, då väderprognosen sa regn regn och lite mer regn hela veckan lång. Hjärtat tog ett litet skutt när vi såg solen skymta fram och en aning blå himmel, det kunde faktiskt gå!! Någon timmes väntan för att se hur vädret artade sig och tänk, vi fick klartecken att åka iväg.
Vi fick skriva på "dödspapper" haha, se instruktionsvideo, bestämma om vi ville ha video/foton och sedan var det på med de röda dräkterna. Samma känsla som när jag hade uppkörning för två år sedan infann sig och jag var övertaggad eller duracell-kanin om man så vill. En liten portion pirr i magen men framför allt en stor portion förväntan, herregud, vi skulle faktiskt göra det här!!
Ett litet gult plan rullade in på landningsbanan och vi kravlade oss in, ca 10 personer. När vi kom upp på rätt höjd cirkulerade vi ett bra tag innan vi fick reda på att det var för mycket moln och att vi var tvugna att flyga ner igen. Som många av er vet sen innan har jag ofta problem med öronen när jag flyger och blir värre ju mindre planet är. Alltså var det något av det värsta jag någonsin har gjort och jag var så glad när vi var nere på marken igen. 5 min senare fick vi klartecken att åka upp igen då de skymtade en lucka i molnen. Det var nog inte förrän en halv minut innan det var dags som jag faktiskt insåg att jag skulle hoppa. Från 15000 feet. 4500 m höjd. Innan dess hade jag varit mer nervös över ett matteprovm hm... Sedan gick allt så fort. Eftersom jag var fasthakad i en annan kille var det bara att hänga på och plötsligt hängde man utanför planet och sviiiissshh.
Vilken känsla!!! Det går knappt att beskriva det och kroppen har nog aldrig varit så full av adrenalin som då! Hela tiden medan vi föll fritt gapade jag med munnen haha, kinderna fladdrade, det var iskallt som in i bomben och de små plastglasögonen tryckte in i ansiktet och det enda jag kunde få fram var att "this is the best thing I've ever done". När fallskärmen fälldes ut och jag fick pröva att styra på egen hand och blicka ut över en fantastisk utsikt, då steg lyckonivån långt över det normala. Lyckorus.
We did it!!! Stolthet, lycka, adrenalin, glädje och alldeles för många känslor på en och samma gång. Så glad att jag gjorde det och att dessutom få det till ett billigare pris med GrabOne (som Let's deal hemma) gör ju inte saken sämre.
Nä, nu var det dags att röra sig mot nya äventyr och åka upp till Rotorua, staden som luktar ruttna ägg och är en av de största turiststäderna. Vi tog vägen om "mudpools" med bubblande lera, ånga som steg upp mot skyn och en lätt obehaglig lukt. Än en gång blev jag förundrad över naturens under och alla olika platser jag fick möjlighet att se under bara en vecka.
Gyttjebad á la natural
Var ju tvungna haha :D
Som sagt, lätt förundrad över naturfenomenet!
Gyttja i alla dess former (och färger?)
Tack vare några tjejer vi mötte på vandringen fick vi tips om ett bra hostel i Rotorua, Crash Palace. Tillgång till kryddor, renoverat med nya motiv på varje vägg, biljard och till och med en bubbelpool. Kan verkligen rekommendera det, om nu någon får för sig att åka dit haha. Rotorua är en förhållandevis liten stad som främst består av hostel och souvenirbutiker. Precis utanför centrum ligger en park med fler "mudpools" och blommor. Hade säkert varit imponerande om vi inte hade varit på det föregående stället men nu blev det snarare kaka på kaka och den första kakan var godare (höhö).
Fast lite läskigt var det allt ibland när den spöklika dimman välde in över bron, eller vad säger du Ilona?
Planen var från början att gå till "the Polynesian Spa" men efter att ha sett stället och priserna bestämde vi oss för att pröva den lilla bubbelpoolen på hostelet istället. Vilket bra val! Musik ur högtalarna, svag belysning och en härlig kväll där vi satt och pratade om allt och inget. Som halv smålänning blir man ju extra nöjd när det dessutom är gratis.
Måndagen skulle egentligen ha bestått av ett litet hopp sådär några tusen meter upp i luften, men när vi på morgonen kollade ut genom fönstret möttes vi av regn och jämngrå himmel. Vi höll tummarna för att vädret skulle vara bättre i Taupo och styrde bilen dit. Ingen lycka men vi hittade ett bra hostel via informationscentret för 20 dollar natten, billigare än så hittar man inte här borta. Taupo är en jättefin stad när solen är framme med vacker utsikt över den enorma sjön men en halvregning dag tappar allting sin charm. Inte mycket att göra mer än att göra det bästa av det och nog hittade vi lite coola ställen allt.
Bara ca 15 min ifrån Taupo ligger Huka Falls som ni ser på bilden. En aning häftigare än Mörrumsån... Dock inte lika cool hängbro. Färgerna kom faktiskt fram ännu bättre när solen gömde sig bakom molnen och vi hade uppehåll!
Den ultimara turistbilden!
Jag fick verkligen blinka en extra gång för att se efter så jag inte hade fått något nytt färgfilter för ögonen eller nåt, för visst är det rätt otroligt att naturen skapar de här färgerna. Lite frestande var det allt att hoppa i hehe.
Det är tyvärr mycket som kostar här borta, oavsett om det är naturupplevelser eller äventyr, men för 6 dollar kunde vi besöka Craters of the Moon. Det var så imponerande att se ångan som välde upp ur jorden och bildade en tät dimma på vissa ställen. Det var som att kliva in i en annan värld och med all den geotermiska aktiviteten som hela tiden skiftade landskapet fick man hela tiden nya vyer.
Nöjda efter att ha vandrat upp till toppen. Lätt som plätt ju efter att ha vandrat i flera timmar undet gårdagen. Senare eftermiddagen spenderades i Taupo och lite fönstershopping,affärerna stängde dock redan vid 4 så det blev tidig tillbakagång till hostelet. Fick lärt mig tyska, ätit äkta tysk måltid och snackat med folk från Tyskland och Frankrike under kvällen. Och med orden kartoffeln, speck und zwiebeln (potatis, bacon och lök) så avslutas den här dagen!
Det var en vecka i oktober, den 6:e till 13:e närmare bestämt som jag med två tjejer, Ilona och Dana (från Tyskland, var annars) tog bilen och gjorde en roadtrip runt på nordön. Låter det bekant? Bara sådär en månad senare är det äntligen dags att ni får se lite mer om vad som hände under den här veckan och alla fantastiska platser vi fick möjlighet att se och upptäcka. Så för att ni inte ska få en chock och ett bildkaos som svämmar över tar vi det lugnt och försiktigt dag för dag och en egen liten adventskalender att öppna (ja jag lyssnar på julmusik och försöker skaffa julstämning haha.. går sådär.) någon dag. Toppen.
På lördag morgon packade vi in oss i bilen och började färden. Dagen bestod mest av massa bilåkande och mathandlande innan vi på kvällen kom fram till det här huset en bit utanför Turangi. Vi hade den oerhöra turen att få låna Danas pojkväns familjs stuga, utan att betala något dessutom. Vilken start va!
Vi startade söndagen någorlunda tidigt, men inte mig emot när vi möttes av strålande sol och klarblå himmel. Tanken var att vi skulle göra "Tongariro Alpine Crossing" där man ser den kända grönturkosa sjön, men det var fortfarande snötäckt och utan guide eller ordentlig utrustning var det inte möjligt. Lite besviken blev jag allt och såg inte alls fram emot dagen lika mycket längre, men det fick jag verkligen äta upp. Vi började en annan vandring som tog ca 6 h. Efter ca en timme kom vi till Taranaki Falls som ni ser på bilden i bakgrunden.
Under vandringens gång mot toppen hade vi det här som utsikt. Man kan verkligen se att det är en vulkan som utgör berget. Vackrare stigar att gå på får man leta länge efter.
En och en halv timme senare kom vi fram till Lower Tama Lake och tog en välförtjänt lunchpaus, oj vad det smakade bra! Snön gjorde faktiskt det hela mycket mer effektfullt som ni kan se.
Vi hade det himla bra!!
Slutligen väntade den sista etappen upp till toppen. Det kändes verkligen såhär brant. Men det var det värt...
Det. Var. Så. Mäktigt. Och. Fantastiskt. Fint.
Vilken känsla det var att komma upp till toppen, till Upper Tama Lake. Belöningen kunde verkligen inte vara bättre och har nog fortfarande inte riktigt fattat att jag faktiskt fick se den underbara utsikten på riktigt.
Bättre profilbild till facebook får man leta länge efter, hehe.
We made it!! Ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för oss :D
Tillbakaturen gick en aning fortare men vi hade inte räknat med att solen skulle smälta bort så mycket snö. Någon timme tidigare var det alls några problem att hoppa på stenarna men nu var det bara att ta av sig skorna och gå genom det iskalla vattnet. Lagom spännande äventyr haha :)
Vädret var perfekt, vandringen var oslagbar och jag hade hittat två riktigt bra reskompisar. Det här skulle bli en bra vecka!
Ytterligare en helg har passerat och trots att jag till och med fick njuta av tre dagars ledighet så sitter jag ändå här nu och blinkar förvirrat över vart helgen tog vägen.
I fredags sken faktiskt solen större delen av dagen. Mötte upp Matilda i stan efter att ha spontant lyckats skypa med mamma och pappa på morgonen (som dessutom var i Mörrum i helgen, åh.. well, kan ju inte klaga - egentligen). Lite fönstershopping för min del då jag har gett mig själv shoppingbud för att spara pengar. Kommer nog inte lyckas så länge dock då sommaren som sagt verkligen är här vissa dagar och jag fortfarande bara har ett par shorts och några linnen. Besökte även en hel julavdelning med julgranar i alla dess färger och julpynt så det svämmade över. Överväldigade av alla julkänslor (? hm..) köpte vi istället jordgubbar och njöt av solskenet. Gick direkt vidare till gymmet och hade en personlig träning som man fick gratis. Pepp på träning igen! Hon utformade ett program till mig som jag dessutom kan utveckla och nya övningar jag aldrig har provat. Miljövänlig eller snål, välj själva, så sprang jag hela vägen hem med ryggsäcken på ryggen. På kvällen mötte jag upp Linn och Cosi för middag i stan och massa snack tills restaurangen stängde haha, treeevligt :)
Jag sa ju att jag var pepp på träning igen så lördagen spenderades på gymmet då regnet öste ner och även lite planerande av sydön. På kvällen tog jag bilen tlll Cosi och lagade tacos och kladdkaka med massa andra au pairer och lyssnade på alla klassiker från 90-talet, oj vilka minnen!
Söndagen skulle egentligen ha gått i utflyktens tecken men vädret fortsatte vara grått så blev istället shopping på mallet (fortfarande shoppingförbud för egen del men julklappar räknas inte!) och flera timmars fika tills stället stängde, härligt :) På kvällen kom Linn hit för Avatar och popcorn och en gnutta skitsnack också haha (eller tjöta som de säger uppe i Göteborg), bra avslut på helgen!
Imorgon är det Olivers födelsedag, klockan närmar sig elva, kanske dags att skriva födelsedagskortet.. You gotta love planering. Natti!
Restankar och framtidstankar. Det är nog de största i-landsproblemen jag har för tillfället. Problem som egentligen är de bästa man kan ha men som ändå blir stressande då man inte har något värre att oroa sig för *ta i trä*. Vad är det då jag funderar över?
I januari ska jag ha två veckors ledigt och åka ner till Sydön och försöka uppleva en hel ö så gott det går på två veckor. Från början var det tänkt att jag skulle hänga på Fanny och hennes kompis och resa sista veckan i januari och sista i februari. Det var dock innan jag fick höra om "the Sevens" som de firar här varje år i början av februari, det här året den 1-2. Det är en rugbyturnering och världens största maskeradfestival som min värdpappa har fått två biljetter till och som jag får! Vilket jag såklart bara inte kan missa. Det är det nu problemet kommer. Alltså hade det fortfarande varit kul att resa med dem men i så fall går det bara en knapp vecka och då måste jag försöka möta upp de på vägen eller nåt och göra deras resa baklänges, vilket inte görs lättare av att det kommer dröja innan de vet hur färden ser ut. Matilda är också sugen på att resa dit, men har egentligen bara en vecka och orkar inte heller riktigt ta tag i det. Lika lite som jag... Hade kanske kunnat resa själv men känns inte jättekul. Jag menar jag har inga problem att bo själv och själva resandet, men alla upplevelser hade varit kul att uppleva och dela med någon man känner. Hade kunnat fråga någon i au pair gruppen om de är lediga då (som förra resan) men så försöker jag samtidigt vänta ut vad de bestämmer sig för. Sedan kommer ju såklart den där lilla biten om vad man ska hinna med under de här två veckorna. Vad ska man prioritera, vad finns egentligen över huvud taget att göra, vad behöver man boka i förväg eftersom det är högsäsong och sommar, ska man resa med bil eller buss (vilket i högsta grad beror på med vem jag reser med och hur länge med dem) och ja, allmänt läsa in sig på sydön, vilket det inte riktigt finns tid till för tillfället.
Nästa tankeverksamhet har att göra med hemresan i maj. Min flygbiljett tar mig genom Australien och då tänkte jag att jag måste besöka landet när jag ändå befinner mig här borta. Hade inte riktigt väntat mig dock att det skulle kosta mig 2500 kr extra att stanna över några natter. I alla fall, det känns det ändå värt som så det ska jag göra. Matilda och jag ska försöka göra ca en vecka i Sydney men sen är frågan om jag ska passa på att besöka något annat ställe när jag ändå är där. Jag kan välja att åka hem från Sydney, Melbourne eller Brisbane. Melbourne går bort då det är likt Sydney och hade varit kul att se något annat. Värdföräldrarna och morföräldrarna rekommenderade att åka upp längs stora barriärrevet och områdena runt omkring. Dock ligger det upp i nordöstra hörnet, Sydney ligger i sydöstra hörnet och Brisbane mitt i mellan ungefär i öst. Det betyder väldigt mycket resande om jag ska åka från Sydnet upp dit och sen ta mig ner till Brisbane igen, men är det värt det ändå? Eller ska jag bara ta mig till Brisbane som kanske är fint nog bara för att uppleva något annat och hur länge i så fall? Eller ska jag nöja med med Sydney då jag har all packning med mig, måste resa resterande på egen hand och det kommer gå åt fruktansvärt mycket mer pengar? Flygbiljetten hem måste bokas snart...
Oj, här fick ni verkligen alla tankar på en och samma gång rätt upp och ner, precis som att jag har dragit ut en tanketråd och lagt ner den i en skål som i Harry Potter (hej nörd!). Råd och förslag (eller andra möjligheter) är alltid välkomnande hehe :D
Fredagkväll och jag ska ta mig upp i stan för att möta upp Linn och Cosi. Tankarna åt sidan just nu, de kommer väl lagom när jag ska sova igen... Hejdå tankar!
Onsdagkväll och jag kan nöjt luta mig tillbaka efter en joggingrunda i kvällssolen.
Vädret här pendlar verkligen upp och ner, i måndags gick jag runt i tjocktröja och jacka, idag i linne och alldeles för varm i jeans. Det finns två ordspråk här borta som lyder "väntar du tillräckligt länge kommer du få det vädret du vill ha" och "bli inte förvånad om du upplever årets fyra årstider på samma dag". Kunde verkligen inte ha sagt det bättre själv, i väskan finns nu alltid både solglasögon och paraply (även fast paraplyet nog är rätt meningslöst då det även finns en anledning till varför det heter windy Wellington.
Nog pratat vädret, jag ska ju försöka att inte vara alltför svensk här borta.
Dagarna har verkligen pendlat med mer än vädret (bra där Josse, fortsatte direkt att referera till vädret, du är svensk ut i fingerspetsarna va?) (och nu borde jag nog även bli rätt för mig själv när jag pratar med mig själv - "Förut var jag schizofren men nu mår vi bra") (okej, babbel babbel, vidare till poängen), men som tur var även där gått på rätt håll. Måndagen var bara jobbig. Pojkarna var riktiga bråkiga och busiga, vet inte hur många gånger jag satte dem i time-out, mat, tvätt och badning skulle fixas och det bara märktes att det var måndag och jag inte gillade att jobba nästan 12 timmar.
Idag har de däremot var riktiga änglar, för att vara dem i alla fall haha.
Vi åt lunch vid stranden och njöt av solen.
Hade väldigt kul på lekplatsen!
Mina små monkeys :)
Sedan kom ögonblicket vi hade planerat för och väntat på... Prins Charles och Camilla besökte Wellington och gick runt längs hamnen. Inte för att jag kan ett dugg om rojaliteter och kungar hit och dit men ändå coolt. Lite komiskt att man ser kändis från England i Nya Zeeland istället. Pojkarna var verkligen jätteduktiga. Höll handen, gick på toa utan problem och väntade förhållandevis bra under lång tid innan prinsen kom förbi. Det firades med glass på Mc Donalds.
Sen var det bara att slänga sig in i bilen och köra hem för att möta Sarah, programme managern. Ni kanske kommer ihåg att jag varje månad måste skriva learningstories för Elliot och Leo om ett "wow-moment" där de har lärt sig något, utvecklats osv. Lika svårt varenda gång (och inte särskilt roligt haha) men lärorikt. Dock var det väldigt kul när Sarah berättade att hon tyckte de var helt fantastiska och ville dela med sig av dem till resten av Au Pair teamet, confidentboost oh yes!
Snabbt fixa en paj, bada pojkarna och äta och så som sagt en joggingrunda på det.
Har jag nämnt att jag verkligen har kommit in i rutinerna nu och kan kalla det här vardag?
Har faktiskt bara en dag kvar (lång en då Jake är iväg en vecka och det behövs extrahjälp) innan jag tar tre dagars ledigt. Härligt härligt!
Tänk vad lite solsken kan göra, livet blir plötsligt en aning mer positivt och enklare :)
Ungefär så kan man beskriva Coldplay-konserten i lördags.
Det var verkligen den häftigaste konserten jag någonsin har varit på!
Jag var alltså där med min värdmamma som hade bokat två biljetter otroligt spontant och förtidig julklapp (+ extrajobb).
Vid ingången fick alla "tygarmband" i olika färger som man skulle ta på sig då det stod på stora skärmar att de skulle användas i showen. Spännande...
Vi hade sittplatser (heter det så haha på svenska?) och såklart hade det på ett sätt varit kul att stå i mitten längst fram men det var riktigt bra platser, långt fram högre upp som gjorde att man såg allting och kunde blicka ut över publikhavet. 47000 personer hade samlats för kvällen.
Som uppvärmning spelade The Pierces och The Temper Trap, kände faktiskt igen någon låt från varje band.
Sedan släcktes stadion ner. Spänningen låg i luften. Musiken började pumpa ur högtalarna. Strålkastarna riktades mot scenen. Våra armband började lysa i takt med musiken. Och där sprang de ut på scenen och kvällen var igång på riktigt!
En skön mix med gamla och nya låtar och favoriterna Fix You och Paradise. Jag var verkligen i paradiset. I mittenpartiet när de hade spelat Paradise sprang de ut igen och stadion släcktes ner. Fem minuter senare dök de plötsligt upp mitt uppe i publikhavet på en liten scen och spelade några låtar innan de sprang tillbaka igen, skön kontrast. Väldigt bra kväll var det och jag är så glad att jag fick uppleva det, tack!
En bild säger inte tillräckligt, men det säger så bra som möjligt!
Havet av de upplysta armbanden i början av konserten, sååå coolt!
Inte så bra bild men de sprutade konfetti i mängder under en låt :)
Klockan är halv fem en lördag eftermiddag. Solen skiner, Auckland visar sig från sin bästa sida och snart ska jag gå på mitt livs konsery och se Coldplay! Igårkväll tog Melanie och jag flyget upp till Auckland och bor hos hennes föräldrar. Skulle egentligen ha åkt in till stan idag men slutade med att jag tog tillfället i akt och njöt av ett lugnt och fridfullt hus istället. En bok i handen, musik i öronen och en solstol på gräsmattan, det satt rätt fint det. Välbehövlig återhämtningsdag. Nu taggar jag sönder och hoppas på en hejdundrande kväll! Tänk så fin värdfamilj jag har som bjuder mig på det här. Att hennes föräldrar dessutom är hur goa som helst gör ju inte saken sämre. Imorgon hoppas jag på att kunna möta upp Fanny i stan och drömma sig bort till Fiji innan vi tar flyget hem kl 22 igen. Det här är och ska bli en bra bättre bäst helg.
Idag hittade jag ett fint vykort i brevlådan. Ett vykort från Kina. Det ni! Det var från min kära moster som har besökt den världsdelen jag vill besöka härnäst. Tack tack tack! Kan säga att jag blev rätt paff när jag fann kortet, inte tänkte jag att jag skulle få vykort här borta, himla kul överraskning :)
När vi ändå är inne på att skicka hälsningar till släkten måste jag passa på att gratulera kusinen min (och mannen såklart) som igår blev föräldrar till världens sötaste pojke, stort grattis!! Det ska bli så kul att följa er och förhoppningsvis vet ni var ni kan vända er när ni behöver barnvakt sen ;)
I måndagskväll var det Guy Fawkes dag, den 5 november som firades med storslagna fyrverkerier i Wellington. Vädret var så höstlikt och kallt det bara kan bli och picnic var inte att tänka på, men lyckades ändå möta upp ett härligt gäng tjejer och se på det magnifika skådespelet. "Remember remember, the 5th of November..." är en ramsa som vi lära oss av Natalie, enkelt att komma ihåg. Det var bara champagnen som fattades, annars kändes det precis som nyårsafton! Men vem vet, kanske det här var min nyår, på den riktiga dagen sitter jag förhoppningsvis i en solstol och dricker drinkar ur kokosnötter..!
Tänk, nu sitter vi här igen, söndagkväll och så var även den här helgen förbi.
Har varit en skön helg och har kunnat ta igen lite sömn vilket har varit gullvärt.
I fredags blev det en spontan kväll där vi åkte med bil till olika platser, bara vad vi kände för. Stannade till vid en strand, åkte upp till en vandringsled och även till Mount Victoria lookout där man ser ut över Wellington. En kall men rolig kväll!
I lördags bjöd vi på riktigt höstväder med blåst och regn. Körde till Matilda för skitsnack och planering av resor framöver. Hoppas kunna skriva ett inlägg snart där ni får veta lite vad för tankar som snurrar i huvudet för tillfället, många i-landsproblem som ger ångest... I alla fall, på kvällen mötte jag upp Robin och Therese och gick på Potted Potter. Var en show med två personer som gjorde stand-up genom att berätta alla 7 Harry Potter böcker på 70 min. Fy vad jag skrattade, de gjorde det riktigt bra :D Kul spenderade pengar, kulturell Josefine!
Idag hade jag en lugn och skön söndag. Sovmorgon, joggingrunda och sen kommer Matilda hit där vi åt sushi, bakade kladdkaka och kollade på A Walk to Remember, har saknat sådana söndagar :)
Nu väntar en tuff jobbvecka men förhoppningsvis lite kul grejer som händer på kvällarna och framför allt - nästa helg väntar Coldplay! Så jag klagar inte hehe :) Nu väntar skypedejter a la en vanlig söndag här borta!
Tänk att vi redan är inne i november månad, vad tiden går fort! Det känns rätt konstigt när juldekorationen börjar komma upp i butikerna, julkorten och julklappspapperna står längst fram och snart väl även bara en tidsfråga innan julmusiken börjar spelas ur varje högtalatre, när vi går mot ljusare tider för var dag och solkrämen med 30+ börjar vara för lite. Men klagar gör jag absolut inte! Även fast den där julkänslan nog kommer bli lite svår att hitta...
Ikväll ska jag ta mig ut i ett blåsigt (var nära på att skriva vindigt men insåg som tur var svengelskan i rätt tid) Wellington och åka upp till stan. Imorgon väntar förhoppningsvis lite planerande av resor och på kvällen ska jag gå på Potted Potter show. Det enda jag vet är att de har gjort en show av alla sju Harry Potter böckerna, men nörd som man är, är det tillräckligt för att göra mig intresserad. Lite dyrare men hoppas det blir värt det :) Annars ska jag försöka ta igen lite sömn också, får väl se hur bra det går med ungarna som börjar skrika vid sju på morgonen hm... En lugn söndagmorgon och en middag där man kan sitta kvar och prata någon minut i lugn och ro hade ju inte varit helt fel haha.
Dags att röra på sig! Ha en fin helg hörni! Och just det, nu skiljer det ju 12 timmar mellan oss, just so you know!
