Roadtrip dag 3 tisdag
Kategori: Allmänt
För säkerhetsskull hade vi bokat in oss att hoppa fallskärm idag istället, men det var inte med några större förhoppningar som vi kikade ut genom gardinen på morgonen, då väderprognosen sa regn regn och lite mer regn hela veckan lång. Hjärtat tog ett litet skutt när vi såg solen skymta fram och en aning blå himmel, det kunde faktiskt gå!! Någon timmes väntan för att se hur vädret artade sig och tänk, vi fick klartecken att åka iväg.
Vi fick skriva på "dödspapper" haha, se instruktionsvideo, bestämma om vi ville ha video/foton och sedan var det på med de röda dräkterna. Samma känsla som när jag hade uppkörning för två år sedan infann sig och jag var övertaggad eller duracell-kanin om man så vill. En liten portion pirr i magen men framför allt en stor portion förväntan, herregud, vi skulle faktiskt göra det här!!
Ett litet gult plan rullade in på landningsbanan och vi kravlade oss in, ca 10 personer. När vi kom upp på rätt höjd cirkulerade vi ett bra tag innan vi fick reda på att det var för mycket moln och att vi var tvugna att flyga ner igen. Som många av er vet sen innan har jag ofta problem med öronen när jag flyger och blir värre ju mindre planet är. Alltså var det något av det värsta jag någonsin har gjort och jag var så glad när vi var nere på marken igen. 5 min senare fick vi klartecken att åka upp igen då de skymtade en lucka i molnen. Det var nog inte förrän en halv minut innan det var dags som jag faktiskt insåg att jag skulle hoppa. Från 15000 feet. 4500 m höjd. Innan dess hade jag varit mer nervös över ett matteprovm hm... Sedan gick allt så fort. Eftersom jag var fasthakad i en annan kille var det bara att hänga på och plötsligt hängde man utanför planet och sviiiissshh.
Vilken känsla!!! Det går knappt att beskriva det och kroppen har nog aldrig varit så full av adrenalin som då! Hela tiden medan vi föll fritt gapade jag med munnen haha, kinderna fladdrade, det var iskallt som in i bomben och de små plastglasögonen tryckte in i ansiktet och det enda jag kunde få fram var att "this is the best thing I've ever done". När fallskärmen fälldes ut och jag fick pröva att styra på egen hand och blicka ut över en fantastisk utsikt, då steg lyckonivån långt över det normala. Lyckorus.
We did it!!! Stolthet, lycka, adrenalin, glädje och alldeles för många känslor på en och samma gång. Så glad att jag gjorde det och att dessutom få det till ett billigare pris med GrabOne (som Let's deal hemma) gör ju inte saken sämre.
Nä, nu var det dags att röra sig mot nya äventyr och åka upp till Rotorua, staden som luktar ruttna ägg och är en av de största turiststäderna. Vi tog vägen om "mudpools" med bubblande lera, ånga som steg upp mot skyn och en lätt obehaglig lukt. Än en gång blev jag förundrad över naturens under och alla olika platser jag fick möjlighet att se under bara en vecka.
Gyttjebad á la natural
Som sagt, lätt förundrad över naturfenomenet!
Gyttja i alla dess former (och färger?)
Tack vare några tjejer vi mötte på vandringen fick vi tips om ett bra hostel i Rotorua, Crash Palace. Tillgång till kryddor, renoverat med nya motiv på varje vägg, biljard och till och med en bubbelpool. Kan verkligen rekommendera det, om nu någon får för sig att åka dit haha. Rotorua är en förhållandevis liten stad som främst består av hostel och souvenirbutiker. Precis utanför centrum ligger en park med fler "mudpools" och blommor. Hade säkert varit imponerande om vi inte hade varit på det föregående stället men nu blev det snarare kaka på kaka och den första kakan var godare (höhö).
Fast lite läskigt var det allt ibland när den spöklika dimman välde in över bron, eller vad säger du Ilona?
Planen var från början att gå till "the Polynesian Spa" men efter att ha sett stället och priserna bestämde vi oss för att pröva den lilla bubbelpoolen på hostelet istället. Vilket bra val! Musik ur högtalarna, svag belysning och en härlig kväll där vi satt och pratade om allt och inget. Som halv smålänning blir man ju extra nöjd när det dessutom är gratis.
Morgondagen erbjuder fler äventyr från Rotorua...