Ett halvfullt glas
Kategori: Allmänt
Torsdag kväll. En sista dag innan helg och så har två veckor passera i Wellington. Det kan nog bli riktigt bra det här tror jag. Det är nog som de säger, det tar ca 6 veckor innan man på riktigt har kommit in i familjen, kulturen och allt annat. De här två veckorna har på ett sätt gått i raketfart och på ett annat sätt varit så otroligt långa. Det har hänt så mycket, det har varit så många nya intryck, så mycket rutiner att lära sig, så många människor att träffa och så så många tankar hit och dit. Idag kändes det faktiskt som jag landade lite. Jag provkörde den stora bilen till skolan. Jag hade playgroup med massa trevliga au pairer. Jag var ute och sprang utmed kusten och blåste nästan bort (och hoppas att förkylningen på så sätt kan försvinna helt). Jag lagade större delen av middagen. Jag la alla pojkarna. Jag planerade för kommande helger och lov.
Jag hade en riktigt au pair dag. En dag där allting inte gick rätt men där ingenting gick för mycket fel heller. Ett glas som är halvfullt.
Så okej. Det är väl så optimistisk jag kan bli haha, är ju trots allt en realistisk pessimist.
Vädret är en återkommande faktor men igår var det faktiskt helt underbart! Svenskar pratar alltid om vädret, så är det bara. Man kan alltid prata om vädret, speciellt med mormor/farmor som en bra öppningsreplik haha. Okej en stor parentes där. Jake var ledig hela dagen igår så vi fixade i trädgården på förmiddagen, rensade ogräs och hade oss. När pojkarna hade sin nap drog jag på mig gympaskorna och gick en promenix i Island Bay centrum och vidare till kusten och knäppte lite bilder, som för övrigt nog kommer i helgen. Under eftermiddagen åkte vi till Jakes pappa, vandrade utmed stranden och upp för en vandringsled med härlig utsikt. Kvällen spenderades med tre andra au pairer på en bar där vi träffade en del nya zeelandare också, kul. Mindre kul att det var kallt kallt kallt. Ni ser, vädret återkommer alltid på något sätt.
Alltså tycker jag vi avslutar med ett konstaterande relaterat till väder.
Jag lovar att aldrig mer klaga på att det blåser i Malmö.
Jag hade en riktigt au pair dag. En dag där allting inte gick rätt men där ingenting gick för mycket fel heller. Ett glas som är halvfullt.
Så okej. Det är väl så optimistisk jag kan bli haha, är ju trots allt en realistisk pessimist.
Vädret är en återkommande faktor men igår var det faktiskt helt underbart! Svenskar pratar alltid om vädret, så är det bara. Man kan alltid prata om vädret, speciellt med mormor/farmor som en bra öppningsreplik haha. Okej en stor parentes där. Jake var ledig hela dagen igår så vi fixade i trädgården på förmiddagen, rensade ogräs och hade oss. När pojkarna hade sin nap drog jag på mig gympaskorna och gick en promenix i Island Bay centrum och vidare till kusten och knäppte lite bilder, som för övrigt nog kommer i helgen. Under eftermiddagen åkte vi till Jakes pappa, vandrade utmed stranden och upp för en vandringsled med härlig utsikt. Kvällen spenderades med tre andra au pairer på en bar där vi träffade en del nya zeelandare också, kul. Mindre kul att det var kallt kallt kallt. Ni ser, vädret återkommer alltid på något sätt.
Alltså tycker jag vi avslutar med ett konstaterande relaterat till väder.
Jag lovar att aldrig mer klaga på att det blåser i Malmö.
Bloggadress: http://itsallthatmatters.blogg.se