Sydön, dag 10-11, Lake Hayes & Pukaki och Christchurch
Kategori: Allmänt
Med sömndruckna ögon och sorgsna miner vinkade jag och Amanda av Elena en måndagmorgon då det var dags att lämna Queenstown. Staden kanske inte var fullt så imponerande som alla säger men med pengar, en stor portion äventyrslust och fest när man vill så måste jag säga att jag verkligen hade de bästa dagarna! Nu fortsatte vi dock på nya äventyr upp längs östkusten.
Spontant så körde vi förbi Lake Hayes ca 20 min utanför Queenstown och möttes av en otrolig spegelbild, där kan man snacka mirror lake!
Wow känsla över det hela
Efter några timmars bilkörande körde vi förbi den här sjön, Lake Pukaki, och tvärstannade, hur kunde sjön vara så blå?! Tydligen är det några alger på botten som bara reflekterar vissa färger från solljuset eller nåt sånt och ger sjön den helt otroliga turkosa färgen. Kändes som någon hade hällt i karamell färg eller penslat på ett laget turkost färg på översta ytan,
Lovin' life!!
Efter att ha frågat både den ena och den andra i Cristchurch kom vi äntligen fram till Amandas värd-morföräldrar på kvällen. Från att ha gått från Base hostel i Queenstown som enbart är till för fest, centralt, kaos, inga grejer i köket och sova med 8 personer i samma rum, till att komma till lagad mat, lugn och tyst och varsitt rum, där snackar vi lyx! Sov som en stock hela natten haha.
Efter sen frukost åkte vi in till centrum och pop up mallet som de har byggt där efter jordbävningen. Coolt faktiskt och något annorlunda, hoppas faktiskt att de behåller det så. Kikade i mysiga butiker och åt god gyros från matstånd :)
Ja, den 11 februari 2011 så drabbades Christchurch av en stor jordbävning där 185 människor miste sitt liv. Som en hyllning till varje enskild person har en konstnär målat 185 stolar i alla dess former och material för att hedra varje unik individ. Mäktigt och sorgligt. Än idag, två år senare, ser man fortfarande spår överallt efter jordbävningen. Hus som är raserade, "en mer deprimerad stad" och helt enkelt stad som fortfarande inte har återhämtat sig.
På eftermiddagen körde vi vidare 3 timmar till Kaikoura där vi skulle spendera våra sista dagar och göra sista stora äventyret, men mer om det imorgon. På kvällen möttes vi av den här fantastiska månen, eller eldformade klotet kanske jag ska säga istället? Nya äventyr väntande...